Har varit på helspänn och orolig i två dagar nu. R åkte igår morse iväg för att fixa med passet igen. Vi tänkte att det skulle gå  smidigare och bli billigare om han åkte själv. Han trodde han skulle vara borta 2 timmar, men mitt på dagen ringer han och säger att jag måste komma med hans papper från militären. Panik! Först skulle jag hitta papprena, sen skulle jag ta taxi till ett ställe jag inte kan uttala, för att där byta till en annan stor minbusstaxi... Men R:s bror Wissem kom förbi och hjälpte mig och skulle följa mig till busstaxin (för att sen skynda tillbaks till jobbet). Men på vägen ringer R och säger att han måste åka till Tunis och nån större militärgrej och att hans skulle komma hem sent. Fast sen ringer hans bror och säger att han inte får åka hem alls utan att han skulle behöva stanna kvar i arresten hos polisen i Tunis. Sen ringer R och säger samma sak, men att han skulle bli släppt idag på morgonen. Wissem kom förbi när han slutat jobba för dagen, vi åt middag och kollade på tv. Sen knackade Mouie och hans bror på dörren, och vi åkte en sväng till Nabeul och Yasmin Hammamet. Jag hade ingen lust alls att följa med, men dom ville inte att jag skulle vara ensam. Jag poängterade att jag faktiskt kan vara ensam, jag bor ju fasktiskt själv hemma i Sverige (eller bor ju själv egentligen trots att jag bodde hemma hos mamma innan jag åkte). Men dom tyckte inte alls att det var samma sak här i Tunisien. Jaja, väl tillbaks stupade jag i säng och R:s bror på soffan. Känndes skönt att slippa vara själv när hela grejen med R och polisen var så skrämmande och osäker för mig. Jag lyckades i alla fall somna framåt morgonen, och sov när Wissem smög iväg till sitt jobb. Har väntat på R hela dagen idag, vid 4 ringde han och sa att han var hos sin kusin i Tunis och skulle komma hem så fort han kunde. Polisen hade släppt honom vid ett tiden och där var han mitt ute i ingenstans med en telefon med urladdat batteri och inga pengar... Men nu är han i alla fall hemma!!!  Orkar inte skriva mer, varit på helspänn i två dagar och nu när jag kan slappna av känner jag hur trött jag är...

(ps till Kamilla angående tändaren. R hade tagit nyckeln med sig (vi har bara en) och att lämna huset olåst med dator och kamera och allt kändes inte så aktuellt...)
/A