Nu är jag hemma igen, eller hemma i Sverige kanske. För inte känns det helt som hemma utan min man inte. Det är skönt att vara tillbaka, men jag saknar mycket från där nere.  Speciellt min familj! På min svärmor började tårarna rulla redan dagen innan jag skulle åka, och det krävdes mycket av mig för att hålla igen och försöka hålla humöret hyffsat uppe. Tårar rullade även över mina kinder, men mest när ingen såg. Men på flygplatsen när det började bli dags att visa upp mitt boardingcard och gå dit han inte kunde följa med mig, då kunde jag inte hålla mig. Stora krokodiltårar rullade, och R bad mig att inte gråta, för då skulle han inte kunna hålla sig.

Nu är jag på landet, men tekniken förljer med. Min mammas mosters man har med sig datorer med uppkoppling. Tyvärr glömde jag min kamerasladd, så jag kan inte ladda upp några bilder, får bli när jag kommer hem. Vilket blir någon gång nästa vecka!

R letar jobb, han lät hoppfull. Och han bor med 6 eller 7 andra i en liten lägenhet. När vi pratar med varandra på telefon på kvällarna så suckar han och säger att han inte vet vad han ska göra nu när jag inte är där. Vad gjorde jag egentligen innan du kom? Jaja, vi hoppas att vi ska slippa vänta 6 månader innan vi kan återförenas...

Hoppas att ni alla mår bra och har en härlig sommar!

/A på Muskö och R i Hammamet

Kram